Det bästa beslutet

Insåg idag att det var det bästa beslutet jag tagit på länge. Att jag lärde mig se till mig själv. Det är hemskt att se allting så tydligt, hur illa man far, hur mycket man står ut med, hur man förändrades utan att jag märkte något då. Det tog ett tag. Frågan är varför, varför står man ut med så mycket när man mår dåligt av det?
Det var längesedan jag mådde så bra som jag gjort nu de senaste två veckorna, jag saknar dig inte. Det jag saknar är det jag inte fick. Det du inte var. Slut var för en gångs skull ett bra ord.

Give me a break

Jag är uttråkad, det är inte roligt att sitta en fredagkväll och vara supernervig inför en fonetiktenta. Varför lägger man tentor på helger?? Suck. Har slöat bort det mesta av dagen för att det tar så mycket emot att plugga, lagat mat, åkt till stan, sett flera avsnitt av gossip girl, kollat upp nottingham trent uni, städat mitt rum...så nu sitter jag här med dåligt samvete för att inte ha pluggat tillräckligt. Tror jag i alla fall. Ska rycka upp mig. Snart. Dessutom ömmar amn hals som fan.

Har du någon gång känt att du lever flera dagar framåt? Jag är just nu inne på lördagkväll. När man har tänkt igenom den dag tillräckligt många gånger, vad man ska göra, hur man ska göra det, oväntade saker som kan hända, så känns det som man redan har upplevt den dagen. Hmmm, så nu är det lördagkväll för mig, fast ändå inte...

Tranberg Roofing Softball

haha hittade en grupp på facebook med det här namnet :P har alltså ett softball lag i Usa. Ganska coolt va? :D haha
Flummigt.
På lördag skulle det tydligen vara ett event i göteborg där en massa folk skulle stå blickstilla i fem minuter inne i Nordstan. Anna och jag tänkte dra dit innan tentan men nu verkar det som att gruppen försvunnit...hmmm. I alla fall så kommer vi skjuta på tentaparty till veckan efter då grammatiken är avklarad, så på lördag blir det borås by night.
Mitt huvud håller på att sprängas av fransk fonetik, tal, tider att hålla reda på, lappar att fylla i :P och det här är den mest osammanhängade text jag skrivit på länge - så jag slutar nu. God natt.

sola dig i min glans

Det har varit den bästa dagen på länge. Imorse läste jag Snabba cash på tåget, kunde sjunka tillbaka i sätet och slänga mig in i stockholms undre värld. Sedan sova lite. Ha lite fransk grammatik i skolan. Gå ut i solen som gassade i Göteborg denna trevliga måndag. Tog spårvagnen till Valand. Provade klänningar och andra vårkläder. Kollade skor. Drömde. Promenerade till kopparmärra. Satt där och solade, drack juice. Köpte nya träningskläder. Tänkte på att Julia var sjuk, inhandlade en kardemummalängd för att muntra upp henne. Tog tåget hem. Läste min bok - och sov. Gott.

Spanien 08

Resan är bokad, jag och elin ska inhandla en bandspelare. Pynta den. Bränna skivor. Spara pengar för shopping i Barcelona. Kanske börja sola för att inte vara vitsås på stranden. Mercha en ny bikini. Vi slipper ångesten över midsommar. Längtar redan.

Undra om Xuli fortfarande är sugen på att åka iväg på festival. Never know.

Nu ska jag i alla fall iväg och träna. Beach 08 kallar ju. haha.
image104

Jens Lapidus

Torsdagen den 21: februari år 2008 var dagen då Anna träffade Jens Lapidus. Det var stort. Det är stort.
Jag drog med mamma på debutantafton på stadsteatern, där pris skulle delas ut både till unga novellskrivare och till författare. Debutanter såklart allihopa som namnet antyder. Inbjuden var också Lapidus, för er som inte vet har han skirvit Snabba Cash, romanen om stockholms undrevärld (stockholm noir). För att sammanfatta, det var sjukt bra. Ett mycket bra band, bra litteratur (ofta riktigt djup), roligt mingel och inte minst en liten föreläsning av herr Jens. En bok ligger nu i min bokhylla, den är signerad. Kan ni gissa av vem? Bäste herr Jens såklart.

Nya tider

Jag och mina syskon tog en nostalgitripp i eftermiddags och såg på nya tider. Det var flera år sedan den gick, jag och elin var helt sålda, i alla fall jag. Tittade varje dag, skickade efter idolkort på Anna och Hugo. Ni kan väl gissa vem som var lite kär i Hugo? :P


en MYCKET bra dag..

Idag är jag gnällig, otroligt gnällig. Det beror på att hela dagen gick åt helvete. Skolan började klockan ett, jag var tvungen att ta bussen halv tolv, skit tid, fullt med folk. De två som satt framför mig hade nog badat i parfym innan de gick hemifrån. Var hög och dimmig i huvudet av deras dofter i flera timmar efteråt. I denna dimman skulle jag också intaga min lunch vilket gick sådär. Irritationen på topp. Väl i skolan var det bara tråkiga människor och tråkig grammatik lektion som man lika gärna skulle kunnat skippa (och sova ännu längre), men jag skulle ju till friskis efteråt så inte skippade jag skolan nej. Tänkte för mig själv på bussen hem att det skulle bli riktigt kul att träna - ack så fel jag hade. Tjejen som hade aerobics-passet måste haft knäck i öronen, varit halvt rubbad också vidare. det var rent ut sagt för jävligt, långsam musik, knasiga rörelser då man typ skulle puta med baken och hoppa runt. Till råga på allt skulle vi ha styrkedelen till en låt med ett enda ord i: motherfucker (sjöngs långsamt, högt och utdraget). Jag drog därifrån efter 20 minuter.

Mimosa sallad

Det åt jag för första gången idag, hade ingen aning om vad det var för något :P Alla diskussioner gick kring mimosa sallad och att alla hade ungefär likadana skor på avdelningen. Det var väl typ min arbetsdag. Ganska lugn och trevlig.

Vi diskuterade också  religion och  vilka problem det skapar.  Hur man kan säga att en religion ställer sig bakom  värderingen om att alla inte är lika värda? Det är helt oförståeligt. En del grupper säger att homosexualitet är en sjukdom, att handikappade inte är av samma värde som "friska" människor. Hur kan man värdera en människa utifrån sådana premisser? En av tjejerna som jobbade idag är frivillig på RFSL och enligt henne var det ofta personer som attackerade deras lokal och personal genom att kasta sten och ägg på dem. När de i somras delade ut kondomer på sommartorsdagarna var det ofta folk som kom fram och sa att de skulle brinna i helvetet, att deras liv var syndigt och äckligt osv. Hut fan tänker man om man kastar ut sig sådana saker?

När jag gick i högstadiet var det en tjej, förövrigt frikyrklig, som gjorde en lista som alla med hat mot homosexuella och som tyckte att det var en sjukdom skulle skriva på. Hälften av klassen skrev på. Jag vägrade. Det gör jag fortfarande när det är fråga om något liknande. Alla är lika värda. Punkt slut.

Så, vad ska hända?

Vid frukosten nu imorse läste jag och Elin Elle. Längst bak finns horoskopen så nu vet jag vad som händer fram till mitten av mars...

Den här perioden handlar om att hitta dig själv. Senaste året har ditt tecken genomgått en hel del förändringar och nu är du osäker på vem du är och vad du vill. Det resulterar i många långa samtal med din partner eller en nära vän. [...]

Har personen som skrev detta hoppat in i min hjärna?



Nu ska jag duscha och sedan pysa till jobbet, 14.30 till 20.30 är en ganska soft tid : )
Ska också inhandla en mycket snygg topp för att dränka mina sorger samt filosofera big time.

Känsligt

Du har förstört julen, min födelsedag, alla hjärtansdag, mina utekvällar, mina resor med familjen. Nu får det fan vara nog. Jag ORKAR inte längre.

Var bara tvungen att få ur mig det. Någonstans.

Alla hjärtansdag...

Egentligen vill jag väldigt gärna tycka om den här dagen. Någonting i dess själ förtrollar mig varje år och ger mig förhoppningar. Alla gulliga artiklar i tidningarna om par som har hållt ihop över 60 år, alla hälsningar som fyller upp flera sidor, alla hyllor i butikerna som är fyllda till bredden med rosa, röda, mjuka saker och ting. På något sätt så lockar det. Samtidigt får jag ångest. Det blir ju aldrig så ulligt gulligt. Antingen så har man ingen vilket resulterar i en otrolig ensamhetskänsla och man vill bara spy på alla par man ser på stan. Klemandes på varandra. Eller så har man någon och hoppas för mycket. Det blir inte som man vill. Förhållandet är riktigt dåligt och det känns och blir ännu tydligare denna dag.

det blir en hausse för kärleken, blåses upp till luftballong storlek.
trots det kan jag inte sluta hoppas att det någon gång, något år ska bli bra.

The pläd

Jag brukar inte vara så materiell av mig men ibland händer det (tänkte på triss reklamen nu... haha). I måndags var ett sådant tillfälle. Jag blev kär. I en pläd. På Åhlens. Måste säga att det känns ganska (understatement) bra att den pryder min säng just nu.

Lite motsägande...(?)

Hela samhället är just nu väldigt miljömedvetet, certifikat delas ut till kommuner som är ekologiska till höger och vänster, alla komposterar och sopsorterar, köper ekologiska kläder och så vidare. Det är hur bra som helst, jag är ju själv miljöpartist och tycker att miljön är viktig men min stora fråga är: Varför följer inte kollektivtrafiken också med? Nu när 2007 blev 2008 höjde västtrafik sina priser på enkelbiljetter med 25%. Att åka hemifrån mig till stan kostar 25 spänn. Tjugofem spänn! Just nu har jag fört över pengar för att betala mitt busskort, ettusen-femton kronor för att kunna åka fram och tillbaka till Göteborg. Förstår de inte att folks intresse för att åka kollektiv minskar om det kostar mer? Pensionärer får nu åka gratis mellan vissa tidpunkter på stora staden i väst men glömde de studenterna och ungdomarna? ...

jag ska bli...coach!

Det verkar vara en fluga som sprider sig över landet, en löpeld som springer snabbare än vinden...det här med att vara coach eller anlita en coach. När du tränar ska du ha en personlig tränare aka träningscoach. På jobbet finns din karriärscoach alltid till hands. Om du har problem med din hund, den kanske hoppar för mycket finns hundpsykologen som coachar din hund. Samma sak finns nu för katter. Ditt liv kanske känns helt hopplöst och tråkigt, det måste hända mer! Anlita då en livscoach som gör allting underbart.

Om du inte vill oroa dig för att bli arbetslös i framtiden - bli coach. Jag ska bli coach för allt och alla!


(jag är ironisk)

dina andetag

När jocke och resten av bandet spelade den låten igår fick jag gåshud.
Det var så bra :) Elza och jag hade efter mycket knökande och armbågande fått två riktigt bra platser - låångt fram. Nästan så vi nuddade honom haha neej inte riktigt men ändå. Var i extas nästan hela tiden, om du var här, palace & main, mannen i den vita hatten, kärleken väntar, vinternoll2, 400 slag. Det var sjuukt bra : D
Hela kvällen var sjukt bra. Allt från att käka subway - baguette till att bli fotad när man äter den till att "stå i fel kö" och behöva rusa för att knö sig in genom en yttepytteliten dörr (tror dörren till mitt rum är större) till att se familjen som förband och skrika det snurrar i min skalle för full hals. Han som sjunger i familjen hade förövrigt en riktigt snygg tröja som jag skulle vilja ha till nästa krogkväll :) vit med neonrosa bokstäver med det snurrar i min skalle förstås haha letar nu febrilt efter en sådan...

Sammantaget kan man då säga att jag älskar kent och folk som sjunger på skånska.

image147

(jag har fotat själv :) )