Émeraude

Sitter och dricker vatten med citron i, så himla gott när det känns som att hela kroppen kokar. Vi var på Almenäs idag, Malin, Johan, Micke, Jimmy och jag och stekte, bokstavligt talat. Jag känner nu att min hud skulle behöva ett ton aftersun. Ska ringa någon som kan leverera det direkt till dörren. Det var förutom vi en massa olika gäng ute vid sjön idag och det var mycket intressant att kolla in dem och försöka lista ut vad de arbetar med, hur gamla de är, vad de heter... haha tror nog vi lyckades fånga in några ganska väl. Det är sjukt hur mycket man tror att man kan läsa av från hur människor rör sig och ser ut. Du som sa att kroppsspråk var viktigt, cred till dig.

Gick en promenad med Johan nu i kväll. Vi är de två undantagen. Det är jäkligt skönt att få en manlig synvinkel ibland. Nu vet ni. Jag är precis som jag är och jag vet vad jag vill och är. Det du.

Idag på nyheterna fick man veta att Norge kommer att lagstifta om att homosexuella ska få gifta sig. Kunna få samma lagliga rättigheter som ett gift par, kunna visa sin kärlek på ett annat sätt. Ett steg i helt rätt riktning tycker jag, frågan är när Sverige följer efter. det är egentligen konstigt att Norge "hann" först med tanke på att de annars har en ganska konservativ politik och samhälle där. Det går långsamt, men framåt, det var bara drygt 15 år sedan FN tog bort homosexualitet från sin lista över mentalsjukdomar...Men, men kanske kan det någon gång bli så att all kärlek betraktas som bra kärlek.

Jag känner mig miserabel. Ensam. Frustrerad. Kom just hem efter Kulturnatten och det är vid sådana tillfällen som man inser att man både hatar och älskar Borås. Det finns ingen som passar perfekt, eller nej inte perfekt, någon som passar och där sätter vi punkt. Inga kommatecken, ingen men. Men, nej. Det är för långt bort. Det hjälper inte. Jag ritar vingar på mig själv i det rutiga blocket vid telefonen och ja du får också några (om du vill). Det hjälper inte, även om vi vill. Jag känner mig miserabel.

Jag flyr fältet, springer så fort som det bär. Det ulliga, gulliga, lulliga väntar. På vad då? De träffar mig alltid ändå, mörka, klara kvällar med huvudet mot skyn, det är det det skär som mest, då det skriker som mest. Då som tårarna rullar. Det är för långt bort. Ge det ett komma, kära du. Jag känner mig miserabel.

En känsla av lättnad intar mig just nu. På tre dagar har jag klarat av att skriva och hålla två tal à 10 minuter på franska och det med bravur! Det känns så skönt just nu. Så nu i eftermiddag har jag bara glidit runt, fikat med Sofia, lirat på gitarren, druckit hinkvis med te, läst massa bloggar, ätit falafel och funderat på hur jag ska designa min klänning. Tror att det var en månad sedan jag hittade det otroligt fina tyget på Myrorna som skulle bli perfekt i klänningsformat, den stora frågan är nu bara hur denna kreation ska se ut...

Det ska bli så nice att vara ledig i fyra dagar nu, helt sjuukt skönt! Haha. Imorgon skall Anna och jag in till Götet och inhandla bikinis. Mamma räknar dagarna tills dess att vi beger oss till Spanien, vid frukosten igår förkunnade hon stolt: Familjen, vet ni vad?! det är bara en månad kvar nu! Då sitter det ganska fint med en ny bikini.

För omväxlings skull drog jag till Göteborg på Valborg i år för att hänga med Anna. Ett mycket bra val visade det sig, då Teknis kortege enligt Johan var ganska kass och att det inte var alls mycket folk i stan. Stor skillnad mot Göteborg då, packat med folk och annat. Vasagatan blev vår plats där vi trängdes med tanter, hårdrockare med läppstift utsmetat i halva ansiktet och ett gäng fjortisar som skrek ROSA så fort de såg någon med rosa på sig. Väntan blev lång, en kortege startar aldrig i tid, dock upptäckte vi att ett stånd med sådana där godisslangar hade ställt sig bakom oss så i vår ennui inhandlade vi en hallonslang som åts på traditionellt lady&lufsen vis haha. Kortegen var riktigt bra. Efter 47 bidrag drog vi mot Slottskogen där kärlek uppstod mellan oss och ett salsa-reggae band. Det var bland det bästa jag hört på länge. Vi hörde rykten som sa att det skulle bli någon slags häxdans när majbrasan skulle tändas och efter att ha sprungit på Mathilda och hennes vän fick vi det hela bekräftat. På två led med sjukt långa facklor kommer häxor,  trummvirvel spelas såklart, galna barn som skriker att de vill se och sedan en sjuhelvetes stor eld. Kvällen avslutades på café i linné (rim! haha) och jag kände mig ganska glad över att inte ha supit bort årets Valborgsmässoafton.

Boendet i England är fixat :) jag är överlycklig haha.
Två och en halv kilometer från centrum, eget badrum.
En massa nice korridor-mates.
Norton Court '08, ja jag säger bara det.