Allt går i vågor

Jag tror ibland att jag har alldeles för tunn hud,
det finns ingenting som tar emot
allting kommer bara rakt in i hjärtat.
Minsta känsla hos en annan människa.
Det här var dagen då man vaknade med ett lyhört hjärta.
Då man bara vill ge alla en kram
och förklara att det kommer att bli bättre.
Alla sorgsna ögon på bussen, i skolan, på väg hem
bränner sig fast. Alla dessa människor vill man ge en kram.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback