Émeraude

Insåg idag att det var det bästa beslutet jag tagit på länge. Att jag lärde mig se till mig själv. Det är hemskt att se allting så tydligt, hur illa man far, hur mycket man står ut med, hur man förändrades utan att jag märkte något då. Det tog ett tag. Frågan är varför, varför står man ut med så mycket när man mår dåligt av det?
Det var längesedan jag mådde så bra som jag gjort nu de senaste två veckorna, jag saknar dig inte. Det jag saknar är det jag inte fick. Det du inte var. Slut var för en gångs skull ett bra ord.