Me old fellows

Läste idag en affich på stan där det stod

"Våra gamla känner sig ensamma.
Rulla ut dem i korridoren till de andra.
Eller?"

jag kommer ihåg en gubbe som jag träffade i somras på äldreboendet som det här passar bra in på. . Han var gammal och helt klar i huvudet och det var det som var hans stora problem, han fick bara bo på hemmet i yvå veckor för att sedan vara hemma i två veckor. Under de två veckorna hemma kunde han inte ta sig någonstans och han hade ingen att prata med. Varje gång han var tvungen att åka hem så grät han. Ska det vara så?

En av dagarna bakade jag en kaka tillsammans med en tant och det var en av de bästa dagarna hon haft på länge sa hon till mig. Ska man leva ett instängt liv utan händelser när man blir gammal? Det är ju inte direkt så att man längtar till ålderns höst när man ser hur det är. Å andra sidan finns det en del personal som man beundrar för deras arbete, att de orkar...
kan bara hoppas på att man har en massa barn och barnbarn som vill komma och hälsa på en när man blir gammal..men det ska ju inte vara ett krav för att ha en värdig ålderdom.

Let me carry your burden, I promise not to say a word, all I want in return is your smile.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback