alldeles för personligt egentligen
Lillasyster ligger fortfarande kvar på sjukhuset.
Jag och pappa var och hälsade på idag.
Det är konstigt vad tiden går och är annorlunda när något sånt här händer.
Man lever som i ett vakuum, ungefär, vet inte vilken dag det är, när saker och ting hände...
Det värsta av allt är att man inte vet. När inte ens läkarna vet vad som är fel...
Ovissheten gör kroppen konstig, kan bara fundera på hur j känner.
Tänker på hur familjer när någon har fått cancer mår, inte för att det är fallet här, men deras oro som pågår konstant. Jag är nästan helt slut efter en vecka. Sju dagar.
Och det är ju inte så att det inte finns något annat att tänka på.
Att ha det här samtidigt med oron eller vad man ska kalla det för hur det ska bli till hösten, för olika möten, för jobbet.
Få fästingbett mitt i alltihopa, slå knäna blå/gröna på jobbet och sova alldeles för lite.
det är inte roligt.
Jag och pappa var och hälsade på idag.
Det är konstigt vad tiden går och är annorlunda när något sånt här händer.
Man lever som i ett vakuum, ungefär, vet inte vilken dag det är, när saker och ting hände...
Det värsta av allt är att man inte vet. När inte ens läkarna vet vad som är fel...
Ovissheten gör kroppen konstig, kan bara fundera på hur j känner.
Tänker på hur familjer när någon har fått cancer mår, inte för att det är fallet här, men deras oro som pågår konstant. Jag är nästan helt slut efter en vecka. Sju dagar.
Och det är ju inte så att det inte finns något annat att tänka på.
Att ha det här samtidigt med oron eller vad man ska kalla det för hur det ska bli till hösten, för olika möten, för jobbet.
Få fästingbett mitt i alltihopa, slå knäna blå/gröna på jobbet och sova alldeles för lite.
det är inte roligt.
Kommentarer
Postat av: vicky
hoppas allt blir bättre snart(L)
Trackback