Émeraude

Egentligen vill jag väldigt gärna tycka om den här dagen. Någonting i dess själ förtrollar mig varje år och ger mig förhoppningar. Alla gulliga artiklar i tidningarna om par som har hållt ihop över 60 år, alla hälsningar som fyller upp flera sidor, alla hyllor i butikerna som är fyllda till bredden med rosa, röda, mjuka saker och ting. På något sätt så lockar det. Samtidigt får jag ångest. Det blir ju aldrig så ulligt gulligt. Antingen så har man ingen vilket resulterar i en otrolig ensamhetskänsla och man vill bara spy på alla par man ser på stan. Klemandes på varandra. Eller så har man någon och hoppas för mycket. Det blir inte som man vill. Förhållandet är riktigt dåligt och det känns och blir ännu tydligare denna dag.

det blir en hausse för kärleken, blåses upp till luftballong storlek.
trots det kan jag inte sluta hoppas att det någon gång, något år ska bli bra.